OK ORION - Stjärnorna som lyser starkast

Tvåa och sjua på Tjoget!

Finns ej Ännu en oförglömlig Tjogethelg är slut. Trots att vi inte vann, och att mitt eget och lag fyras tävlande slutade i en ”Sportident-skandal”, så tycker jag att detta var den bästa och roligaste Tjogethelgen någonsin.

En stor del av detta faktum var andralagets fantastiska framfart. Jag kände på mig på förhand att det kunde gå riktigt bra. Vi hade ett kanonlag utan några direkta svagheter. Vi har en bred trupp och många i laget kunde lika gärna varit i förstalaget. Att slå det tidigare rekordet tolva kändes inte orimligt. Rent av skulle det kunna bli en placering bland de 10.

Jag tror inte att någon i laget gjorde ett dåligt lopp. Det radades upp 20 topplopp och jag tror många blev väldigt överraskade. Ut på sträcka 20 var vi femma bara en dryg halvminut från fjärdeplatsen. Ja, faktiskt inte långt från tredjeplatsen. Nu var det bara Viktor Tovesson kvar. Hur långt skulle det räcka?

Runt oss fanns det naturligtvis många tippade topplag. Och utan att förringa Viktor så får man ju säga att vi toppat vårt lag. Hans motstånd var tufft. Vi andra stod och räknade och funderade på vilka han kunde slå och vilka som kändes jobbiga. Ett sådant hot var utan tvekan landslagslöparen Johan Runesson i GMOK. 15 minuter borde han åtminstone behöva i försprång. Det blev bara 14.29. Jobbigt, men kanske inte omöjligt. Hur vi än räknade så kunde vi inte se att han skulle kunna bli sämre än åtta. Allt annat var en bonus, och hur det än gick så skulle vi bli fantastiskt nöjda.

Vid varvningen två kilometer från mål var det en nervös väntan. Fem minuter kunde räcka på Runesson. Och det blev det också. Hoppet fanns. Viktor låg faktiskt så bra som femma och publikjublet var mäktigt när han stämplade. Nu var det dock mycket mer orientering kvar än vi trott så Runesson tog sig förbi. Och det gjorde även Hestra om än mycket knappt. Men än sjundeplats blev det. Mycket imponerande av Viktor och alla andra i laget. Och ett nytt svårslaget rekord har vi satt.

Ett annat rekord som nästan är oslagbart slog vi förra året. Då var förstalaget i ledningen från start till mål. Isak Bergman som var speaker lovade att göra något som jag tyvärr har glömt om vi återupprepade det i år. Jag tror han blev rätt nervös när han såg Ola Nyberg spurt på startsträckan. Det var makalöst vad han sprang och han tog in hur mycket som helst på Nybro på upploppet. Ola visade att han är världens bästa förstasträckslöpare på Tjoget och växlade återigen i täten. Det var den 36:e sträckan i rad som Orion växlade i täten! Det rekordet är nog oslagbart.
Sviten sprack när Melker Johansson ”bara” växlade som tvåa på sträckan efter. Myrra Carlsson gjorde sedan ett topplopp och vi var återigen först. Det såg riktigt bra ut nu.

Tyvärr gick det sedan sämre för Johan Norberg på sträcka fyra. Han tappade mycket tid, men det kunde varit mycket värre. Johan var tillsammans med Helsingborg och Skåneslätten när han plötsligt märkte att Helsingborg hade sprungit förbi en kontroll. Johan och Skåneslätten vände medan Helsingborg fortsatte. Han växlade först, men blev naturligtvis diskad. I det läget känns det faktiskt mycket bättre att vara tolv minuter efter.

Andreas Jonsson plockade sedan något och skickade ut Philip Persson. Philip gjorde ett riktigt bra lopp. Ja förutom på två kontroller på. På åttan och nian tappade han tolv minuter. Utan de bommarna hade han varit sträcksnabbast. Så små kan marginalerna vara.

Avståndet till täten var nu över 20 minuter och en del började misströsta lite. Men som gammal Tjogetvetran vet man att detta inte är någonting. Det går att plocka in på ett par sträckor när det väl vänder.

Hanna Wisniewska började plockningen och avståndet efter lördagen var 17 minuter. Nu hade tre mycket rutinerade natträvar på de mörka sträckorna och sedan en kanonavslutning. Natten blev väl okej, men ändå inte helt perfekt. Avståndet när Pontus Petersson gick ut på sträcka 11 var nu hela 27 minuter till Skogsfalken som tagit en rejäl ledning. Även IKHP låg lång före. Dessa lag kändes svåra, men på Tjoget är ju inget omöjligt. Halva tävlingen återstod faktiskt.

Pontus är ju trots att han inte sprungit så många Tjoget född till Tjogetlöpare. Han är ju från Kosta och kan den här orienteringen bättre än de flesta. Och nu började lyftet. Fem minuter plockade han in på täten och för första gången på länge var de nu före andralaget.

På de närmaste sträckorna gick det lite upp och ner. När Anton Johansson gick ut på sträcka 16 var det fortfarande nästan 20 minuter fram till IKHP och Skogsfalken som nu var ihop. Anton och Erik Andersson visade trots sin unga ålder vilka fantastiska löpare de är. Efter 17 sträckor var det nu bara 14 minuter kvar att plocka in. Ganska mycket, men inte helt kört.

Cissi Bratt tappade nu åter några minuter, men Erik Folkesson Blom gick riktigt fort på sträcka 19. Han tog in fem minuter. Att ha en sådan bra löpare på den sträckan kunde varit ett lyckodrag och vi varit med i täten. Men nu var det mer än 12 minuter kvar fram till IKHP. Inte ens om Måns Sandgren hade varit i sitt livs form hade det gått att plocka in på Henrik Jansson i IKHP.

Tyvärr försvann även Skogsfalken på sträcka 19 i en felstämpling. Nu hade de nog inte klarat av att slå oss ändå. Daniel Millbourn (Myran Nilsson) blev pappa under natten och ersättaren höll inte alls samma nivå. Men än tredjeplats hade det nog blivit. Surt efter en så bra tävling.

Måns gjorde ett stabilt lopp på sistasträckan. Avståndet i mål blev faktiskt bara knappa åtta minuter. Helt utom räckhåll var alltså inte segern. Trots att vi låg så långt efter ett tag.
Så mitt första år som laguttagare tillsammans med främst Olof och Måns slutade med en andra och en sjundeplats. Rätt okej… Trots att det inte blev seger.

Hur gick det då i kampen mellan lag 3 och 4? Till att börja med är det fantastiskt att det bara blev tre rena återbud. Det var ganska lätt att få ihop lagen faktiskt. En comebackande Christian Ahlström gjorde en fantastisk startsträcka i lag 4. Han var med i tätklungan!

Lag 3 var sedan knappt före i ett par sträckor men sedan var det lag 4 som gällde under nästan hela tävlingen. På slutet gick dock lag 3 förbi igen och kunde till slut vinna med 13 minuter. En knapp men klar seger alltså.

Så var det det där med ”Sportident-skandalen”. Jag sprang själv sistasträckan i lag 4. Jag gick ut tillsammans med Krister Wahlström i omstarten. I ärlighetens namn var jag lite krasslig, så ta tog det väldigt lugnt. Nu skulle vi bara ta oss i mål. Krister och jag var tillsammans hela banan och det skiljde max ett par sekunder vid kontrollerna. Jag var mycket noga och kollade alla kodsiffrorna trots att vi var två. Vi vet ju att även två hjärnor kan tänka fel på Tjoget… Fast det var några år sedan nu så det är glömt. Jag var också väldigt noga med att det skulle pipa vid varje kontroll. När jag var osäker stämplade jag en gång till.

Vi tog oss i mål. Faktiskt helt utan bommar och var mycket nöjda. Ända tills utstämplingen. Krister var godkänd, men jag var felstämplad. Jag saknade kontroll 15. Var detta möjligt? Jag kunde ju omöjligt hoppat över den eftersom vi var ihop. En koll på kartan och jag minns precis hur det såg ut. Det var banans lättaste kontroll. Den satt uppe på en höjd och den syntes på 50 meter. Jag var först i en tremannaklunga (Krister och en från Tranan) upp till kontrollen. Jag stämplade före de andra och pipet jag hörde måste varit mitt.

Men detta är ju helt omöjligt att bevisa. I pinnen fanns ingen registrering och då är man diskad. Punkt slut. Detta är ju inget man kan lasta arrangören för och inte heller mig som löpare tycker jag. Men någon slags brist i systemet är det. För det är inte första gången det händer att folk saknar registrering trots att de säger att de säkert har stämplat.

Enligt arrangören var det faktiskt ett 10-tal lag som hävdade att de råkat ut för samma sak. Det kanske inte är så mycket på närmare 2000 löpare. Men när det är 20 personer i varje lag så blir det ju faktiskt mer än 10 procent av lagen som drabbades om det nu var så.

För oss gör det egentligen inte så mycket. Var det någon sträcka det skulle hända på så var det ju min. Jag sprang i lag 4 och vi fick stryk av lag 3. Jag sprang sistasträckan. Alla fick springa och vi vet ju vad vi skulle kommit.

Men det var ju flera topplag som försvann i felstämplingar. Om någon av dessa råkade ut för samma sak som jag så borde de vara riktigt sura.
Men strunt samma. En fantastisk Tjogethelg var det. Ett tips till arrangörerna är dock att tänka igenom nivån på banorna lite. Tendensen är att det blivit svårare och svårare orientering de senaste åren. Själv tycker jag det var jättekul, men det är ju tufft för de som är lite mer osäkra. Och så är det onödigt många kontroller. Spridningen blir alldeles för stor. Jag tror bara det var 14 lag som klarade sista omstarten. Och Pan-Kristianstad blev faktiskt tre trots omstart på natten. Det är inte riktigt bra. Visst kan alla sträckor vara svåra. Men inte 15 av 20.

Nu laddar vi om för Tjoget 2013. En tävling då vi förhoppningsvis slår nya oslagbara rekord.


Inlagt av: Johan Swartz, 2012-07-08 20:53